Haft min första färgning nu, that is all.
Mamma mia...
flickan ska bli blond igen!
Ja. Alltså, det kommer ju ta ett tag. Det här är inget stressobjekt som är impulsivt utan något jag har funderat över sedan 1 år tillbaka ungefär och för någon dag sedan kända jag mig färdigtänkt. Har pratat med en frisör och vi ska ta det sakta i omgångar under 1 års tid ungefär. Men, jag är ju lite i extas. Kan knappt vänta tills hårfärgen ser ut såhär igen:
Sen får vi se vart jag stoppar. Just nu känns det som att jag vill bli precis sådär ljus igen men man vet aldrig om jag stannar tidigare, vi får se :)
Ja. Alltså, det kommer ju ta ett tag. Det här är inget stressobjekt som är impulsivt utan något jag har funderat över sedan 1 år tillbaka ungefär och för någon dag sedan kända jag mig färdigtänkt. Har pratat med en frisör och vi ska ta det sakta i omgångar under 1 års tid ungefär. Men, jag är ju lite i extas. Kan knappt vänta tills hårfärgen ser ut såhär igen:
Sen får vi se vart jag stoppar. Just nu känns det som att jag vill bli precis sådär ljus igen men man vet aldrig om jag stannar tidigare, vi får se :)
Ghaddaffi är död...och?
Jag måste säga att jag är frukansvärt förvånad över allt jubel över Ghadaffis död.
Missförstå mig inte, jag tycker det är skitkul jag med, tyckte inte om honom särskilt mycket.
Men alla firar som att det är någon stor skillnad för Libyen, och det förstår jag inte.
Tror alla att det blivit skillnad i till exempel Egypten och Tunisien bara för att deras ledare dog?
För en vecka sen blev en man skickad till tre års fängelse i Egypten för att skrivit något lite "offensive" om islam på facebook. Och där har vi den jobbiga sanningen fokes.
De nya lagarna som ska göras i Libyen nu måste vara basaserade på islam annars räknas de inte som juridiskt korrekta. Jag ser med andra ord inte poängen i att fira en mans död när problemet ligger i lagarna.
Och skjut hur mycket du vill, men du kan inte döda en lagbok. Att få en hel civilisation där över 90 % av befolkningen är troende att gå över till demokratiska rättigheter fixar du inte över en natt. Det kommer inte att hända någonting alls i de här länderna på flera hundra år.
Min bitterhet får inte tolkas som att jag inte vill att det ska bli förändring, jag vill ingenting hellere än att "fria" befolkningen i dessa hårt styrda länder. Men ibland är verkligeheten bitter, Ghadaffis död betyder ingenting.
Där Gud är stor blir människan liten, som Anders Westgårdh sa.
Missförstå mig inte, jag tycker det är skitkul jag med, tyckte inte om honom särskilt mycket.
Men alla firar som att det är någon stor skillnad för Libyen, och det förstår jag inte.
Tror alla att det blivit skillnad i till exempel Egypten och Tunisien bara för att deras ledare dog?
För en vecka sen blev en man skickad till tre års fängelse i Egypten för att skrivit något lite "offensive" om islam på facebook. Och där har vi den jobbiga sanningen fokes.
De nya lagarna som ska göras i Libyen nu måste vara basaserade på islam annars räknas de inte som juridiskt korrekta. Jag ser med andra ord inte poängen i att fira en mans död när problemet ligger i lagarna.
Och skjut hur mycket du vill, men du kan inte döda en lagbok. Att få en hel civilisation där över 90 % av befolkningen är troende att gå över till demokratiska rättigheter fixar du inte över en natt. Det kommer inte att hända någonting alls i de här länderna på flera hundra år.
Min bitterhet får inte tolkas som att jag inte vill att det ska bli förändring, jag vill ingenting hellere än att "fria" befolkningen i dessa hårt styrda länder. Men ibland är verkligeheten bitter, Ghadaffis död betyder ingenting.
Där Gud är stor blir människan liten, som Anders Westgårdh sa.
Nice move
Really, vårdcentralen?
Den 26:e september ringde jag vårdcentralen eftersom att jag har ett födelsemärke som jag haft aningar om att det ändras. Eftersom att jag är med i nyhetsvängarna i vår tid så vet jag att ändring av ett födelsemärke kan vara tecken på att det är farligt, så jag ringde för att boka en tid. Fick tyvärr halvtaskigt bemötande där jag också blev ifrågasatt över det här. Specifikt frågade hon jag pratade med "hur ska vi kunna se om det ändras" när det inte ens är det jag ska kolla. Hur som helst hamnade jag på någon "lista" och hörde inget mer. Väl hemma så disskuterade jag det här med flera stycken, och ingen hade hört talas om att behöva vänta på ett brev hem om än tid. Så jag ringde tillbaka efter två veckor och jodå, de skulle skicka ett brev snart. Igår fick jag brevet, och allt jag tänkte var "I see what you did there". Det är nämligen så att från och med att man är 19 år så betalar man för sina besök. Jag fyller 19 år den 25:e oktober. Min tid blev den 26:e oktober.
REALLY? Det är fruktansvärt uppenbart att de noterade vid mitt första samtal att det bara var en månad kvar tills jag skulle behöva betala för besöket och därmed dröjde med mitt besök. Och skulle jag konfrentera dem så är det lika uppenbart att jag skulle få höra "neej det var en slump, han fick en ledig tid precis då..". Hur kommer det sig att min pappa som ringde efter en tid igår har tid på måndag eftermiddag?!
Nej nu är jag less på att bli behandlad på ett dåligt vis bara för min ålder, byte av vårdcentral inväntar.
Har för övrigt insett varför jag inte kollar på idol längre. Gick förbi tv:n och såg en kille som sjung riktigt bra. Tänkte en stund "man kanske ska börja kolla då". Sen totalsågade juryn honom och iprincip sa att han var en pajas. Haha oops, sa jag att han var bra? Han var fruktansvärt dålig menar jag såklart, ehe. Ehe.
Den 26:e september ringde jag vårdcentralen eftersom att jag har ett födelsemärke som jag haft aningar om att det ändras. Eftersom att jag är med i nyhetsvängarna i vår tid så vet jag att ändring av ett födelsemärke kan vara tecken på att det är farligt, så jag ringde för att boka en tid. Fick tyvärr halvtaskigt bemötande där jag också blev ifrågasatt över det här. Specifikt frågade hon jag pratade med "hur ska vi kunna se om det ändras" när det inte ens är det jag ska kolla. Hur som helst hamnade jag på någon "lista" och hörde inget mer. Väl hemma så disskuterade jag det här med flera stycken, och ingen hade hört talas om att behöva vänta på ett brev hem om än tid. Så jag ringde tillbaka efter två veckor och jodå, de skulle skicka ett brev snart. Igår fick jag brevet, och allt jag tänkte var "I see what you did there". Det är nämligen så att från och med att man är 19 år så betalar man för sina besök. Jag fyller 19 år den 25:e oktober. Min tid blev den 26:e oktober.
REALLY? Det är fruktansvärt uppenbart att de noterade vid mitt första samtal att det bara var en månad kvar tills jag skulle behöva betala för besöket och därmed dröjde med mitt besök. Och skulle jag konfrentera dem så är det lika uppenbart att jag skulle få höra "neej det var en slump, han fick en ledig tid precis då..". Hur kommer det sig att min pappa som ringde efter en tid igår har tid på måndag eftermiddag?!
Nej nu är jag less på att bli behandlad på ett dåligt vis bara för min ålder, byte av vårdcentral inväntar.
Har för övrigt insett varför jag inte kollar på idol längre. Gick förbi tv:n och såg en kille som sjung riktigt bra. Tänkte en stund "man kanske ska börja kolla då". Sen totalsågade juryn honom och iprincip sa att han var en pajas. Haha oops, sa jag att han var bra? Han var fruktansvärt dålig menar jag såklart, ehe. Ehe.
nobody taught us to quit
Nu var det allt ett bra tag sedan jag skrev en rad eller två.
Vet inte riktigt vart jag ska börja, men jag kan säga att jag först och främst har haft en riktigt bra sommar, precis innan hösten drog igång var jag och mamma i London också. Bilder kommer först senare för just nu sitter jag med min nya egna dator, som naturligtvis lackar alla bilder från den stationära.
Så vad har jag för mig nuförtiden?
Sedan slutet på augusti har jag varit väldigt impulsiv, men tack och lov för det. I mitten av sommaren fick jag reda på att jag tagit mig in på Kriminologiprogrammet på mittuniversitetet, något jag blev väldigt glad över då jag har velat börja där. Så jag gick två veckor på den utbildningen och allting var verkligen jätteintressant, svårt och roligt. Något jag mer fick lära mig strax var att det även var en lång utbildning (först tre år där, sen vidarutbildning alt. flera års arbetserfarenhet innom kriminalvården), du och dina nära och kära går från offentliga till anonyma personer och det är inte förrän i 45-50-års åldern som du först kan börja få hög status innom jobbet. Det var då jag började tveka, och insåg att jag inte var beredd och tillräckligt motiverad för den branchen.
Istället? Från den ena branchen till den andra, fick reda på att en annan skola jag ansökt om tidigare inte startade förrän 5:e september. Sagt och gjort, den 2:a september ringde jag dit och kollade om jag inte kunde få en plats där fast att jag sagt nej tidigare. Och det gick för sig.
Så just nu hittar man mig på YH Mitt (ligger i samma byggnad som komvux) där jag studerar Försäkringsrdgivning/Bank. Är för tillfället intresserad av skadereglering då jag får jobba med olyckor, överfall och skador vilket ändå är ganska nära kriminologi. Men vem vet, det är 1,5 år kvar av utbildningen!
Jag kommer även få 15 veckors praktik uppdelat i två perioder så det känns jättebra det här, nu har jag äntligen landat :)
På fritiden har jag äntligen satt igång att träna igen och jag är så otroligt motiverad. Det var i våras som jag, som många andra överfixerade, hysteriska tjejer, började hårdträna inför studenten. Det jag inte insåg förrän efteråt var hur bra jag faktiskt mådde utav det! När jag tränade hade jag lättare att plugga, fick mycket mer energi, var mer positiv och glad och fick starkare självförtroende i och med förändringarna på kroppen. Så nu har jag satt igång igen och det är så skönt, känner redan hur jag håller på förvandlas tillbaka till den person jag var innan sommaren :)
Utöver det har jag inte så mycket mer fritid, jag går i skolan tre dagar i veckan 9-16, de två resterande dagarna är avlagt till studier. På helgerna bosätter jag mig hos pojkvännen, de dagar jag går i skolan bosätter jag mig i min systers lägenhet i sundsbruk och de två andra dagarna spenderar jag på alnö. Om jag lyckas få någon tid över klämmer jag in kvalititetstid med nära och kära, och nya bekanta. Har även börjat få rullande studiebidrag igen så nu satsar jag på körkort direkt när utbildningen är avslutat :)
Jag hoppas att allt är fint med alla därute så ska jag lägga upp bilder från sommaren så fort jag är i närheten av den stationära datorn på ön igen!
Vet inte riktigt vart jag ska börja, men jag kan säga att jag först och främst har haft en riktigt bra sommar, precis innan hösten drog igång var jag och mamma i London också. Bilder kommer först senare för just nu sitter jag med min nya egna dator, som naturligtvis lackar alla bilder från den stationära.
Så vad har jag för mig nuförtiden?
Sedan slutet på augusti har jag varit väldigt impulsiv, men tack och lov för det. I mitten av sommaren fick jag reda på att jag tagit mig in på Kriminologiprogrammet på mittuniversitetet, något jag blev väldigt glad över då jag har velat börja där. Så jag gick två veckor på den utbildningen och allting var verkligen jätteintressant, svårt och roligt. Något jag mer fick lära mig strax var att det även var en lång utbildning (först tre år där, sen vidarutbildning alt. flera års arbetserfarenhet innom kriminalvården), du och dina nära och kära går från offentliga till anonyma personer och det är inte förrän i 45-50-års åldern som du först kan börja få hög status innom jobbet. Det var då jag började tveka, och insåg att jag inte var beredd och tillräckligt motiverad för den branchen.
Istället? Från den ena branchen till den andra, fick reda på att en annan skola jag ansökt om tidigare inte startade förrän 5:e september. Sagt och gjort, den 2:a september ringde jag dit och kollade om jag inte kunde få en plats där fast att jag sagt nej tidigare. Och det gick för sig.
Så just nu hittar man mig på YH Mitt (ligger i samma byggnad som komvux) där jag studerar Försäkringsrdgivning/Bank. Är för tillfället intresserad av skadereglering då jag får jobba med olyckor, överfall och skador vilket ändå är ganska nära kriminologi. Men vem vet, det är 1,5 år kvar av utbildningen!
Jag kommer även få 15 veckors praktik uppdelat i två perioder så det känns jättebra det här, nu har jag äntligen landat :)
På fritiden har jag äntligen satt igång att träna igen och jag är så otroligt motiverad. Det var i våras som jag, som många andra överfixerade, hysteriska tjejer, började hårdträna inför studenten. Det jag inte insåg förrän efteråt var hur bra jag faktiskt mådde utav det! När jag tränade hade jag lättare att plugga, fick mycket mer energi, var mer positiv och glad och fick starkare självförtroende i och med förändringarna på kroppen. Så nu har jag satt igång igen och det är så skönt, känner redan hur jag håller på förvandlas tillbaka till den person jag var innan sommaren :)
Utöver det har jag inte så mycket mer fritid, jag går i skolan tre dagar i veckan 9-16, de två resterande dagarna är avlagt till studier. På helgerna bosätter jag mig hos pojkvännen, de dagar jag går i skolan bosätter jag mig i min systers lägenhet i sundsbruk och de två andra dagarna spenderar jag på alnö. Om jag lyckas få någon tid över klämmer jag in kvalititetstid med nära och kära, och nya bekanta. Har även börjat få rullande studiebidrag igen så nu satsar jag på körkort direkt när utbildningen är avslutat :)
Jag hoppas att allt är fint med alla därute så ska jag lägga upp bilder från sommaren så fort jag är i närheten av den stationära datorn på ön igen!
Class of 2011
Jag startade den här bloggen under högstadiet, precis när jag börjat mitt sista år på Vibacke. Och jag minns så väl min tanke. "Om jag tar mig till studenten ska jag skriva så mycket och ha så mycket att säga". Och jag skrev och skrev, tills ungefär sista halvåret på gymnasiet. Känns lite botten, så nu tar jag tummen ur röven och faktiskt skriver något. För jag tog studenten för fyra veckor sedan och det är värt några ord.
Juni 2008, skolavslutning
"När sjuan hade varit kändes det som att jag aldrig skulle komma ifrån den helvetesskolan, trodde jag skulle fastna där för evigt, aldrig komma iväg till gymnasiet, det existerade aldrig för mig. Den overkliga drömmen har blivit sann, imorn ska jag bort från Vibacke"
Samma tanke som jag hade i sjuan hade jag under ettan på gymnasiet, "kommer jag verkligen att ta studenten någon gång". Jag måste säga att jag fortfarande, efter att ha tagit studenten, undrar samma sak. Det gick så fort att man knappt han märka av det. Dessa tolv år avklarade efter 15 sekunders glädjetjut på en trappa. Det känns fortfarande inte som att jag firat det riktigt, för att omfattningen av vad jag vill fira är för stort för en eftermiddags glatt firande. Jag vill inte bara fira betygen, jag vill fira hur jag utvecklats och hur fan jag klarat av det här.
Ingen gick igenom de här skolåren utan att möta hinder. Dödsfall, bråk och intriger, svartsjuka och falskhet. Alla har mött något dåligt som gjort det extra svårt att ta sig igenom de här åren. Vissa har mött mycket och andra lite, vissa har varit nära på att ge upp. Vissa har gett upp. Därför går min största applåd inte till den som gick ut med högst betyg, utan bara till alla som gick ut. Jag vet inte vad ni gått igenom, men jag vet att ni alla gått igenom någonting som skulle fylla mig med beundran över att ni klarade det.
Den största kampen har alltid varit med oss själva, inte med betygen.
Men nu är kampen över.
Det är nu vi har vår chans att bli den vi alltid velat vara. Och även om man brukar säga att möjligheterna och chanserna är oändliga så vill jag säga att så är inte fallet. Livet är faktiskt skrämmande kort och möjligheterna är otroligt få. Sumpa dem inte. Att göra misstag är kanske det bästa du kan göra, genom dem sorterar du ut vad du vill i livet. Men för att göra misstag så måste du anta de möjligheter du får, så sumpa dem inte. Det är med den här inställningen som jag har bestämt mig för att om jag kommer in på den utbildning jag sökt så ska jag tacka ja.
Nu behöver jag aldrig mer skriva i den här bloggen, mitt mål är nått. Jag skulle klara mig genom skolan och skriva det klart och tydligt här att jag lyckades. Det är finito, nu är den här tiden slut.
Jag tror inte det här innebär att jag slutar skriva här dock, jag har blivit ganska fäst vid att ha en samling av minnen och jag vill dela med mig av det bästa från min sommar.
Till dig som är student 2011, ett stort grattis.
Tills vi hörs igen
show me how to live
Igår var det min tur att uppleva mösspåtagningen, vilken grej! Haha corny.
Nej men det var en helt stört rolig dag, och stört rolig kväll. Det är först nu, lite sent, som jag börjar förstå hur kul det är att vara student. Förövrigt, längesedan jag skrev nu. Men den här sista perioden har verkligen varit fylld med skoljobb och än har jag en rapport kvar som ska in senast imorgon. Men det är det absolut sista jag gör, vilket känns helt overkligt. Nästa vecka ska jag träffa en "Orre" och kolla på olika voluntärmöjligheter. Vet inte alls om jag vill men man kan ju alltid kolla och bli inspirerad, annars står högskola eller jobbsökning på tur efter den 9:e juni. Ni som går på gymnasiet eller ska börja på gymnasiet senare, ta vara på tiden! Den är fantastisk, men kort.
Jag har inte några bilder från torget/kvällen än, men det kanske kommer beroende på om Maria slangar upp några på ansiktsboken inom snar framtid ;)
You can't see it, but underneath my sunglasses I'm rolling my eyes.
Det är nu 15 skoldagar kvar till studenten och 7 stora arbeten kvar, hm.
Under tiden knakar jag så att det smattrar i hjärnan på ett ultimat inlägg att publicera när jag tar studenten. Det går sådär.
Samtidigt lever jag i skräck för studenten. Jag la upp en väldigt bra plan redan när jag gick i ettan att den dag jag tar studenten vet jag vad jag ska göra. Så att jag inte står på trappen och skriker "mitt liv är över" eftersom att jag inte har någon rullande inkomst, jobb eller skolgång. Det var en mycket bra plan tycker jag, synd att jag inte följt den bara.
Tänker även på hur lite man egentligen känner varandra oftast, och hur synd det är. För om man visste saker från början skulle det aldrig komma som en chock med obehag. Men jag lovar mig själv att allt är okej sålänge det är mig du vill stå brevid.
As long as you stand, stand by me
Under tiden knakar jag så att det smattrar i hjärnan på ett ultimat inlägg att publicera när jag tar studenten. Det går sådär.
Samtidigt lever jag i skräck för studenten. Jag la upp en väldigt bra plan redan när jag gick i ettan att den dag jag tar studenten vet jag vad jag ska göra. Så att jag inte står på trappen och skriker "mitt liv är över" eftersom att jag inte har någon rullande inkomst, jobb eller skolgång. Det var en mycket bra plan tycker jag, synd att jag inte följt den bara.
Tänker även på hur lite man egentligen känner varandra oftast, och hur synd det är. För om man visste saker från början skulle det aldrig komma som en chock med obehag. Men jag lovar mig själv att allt är okej sålänge det är mig du vill stå brevid.
As long as you stand, stand by me
Så jag skulle bevisa min manlighet genom att byta däck-
jag såg inte riktigt ut som Megan Fox när jag var klar dock.
Between raising hell and amazing grace
Saker har tagit en vändning i mitt liv, det känns dåligt och bra, mittemellan, lagom, nånstans där.
Jag har lättat på trycket i flera aspekter. Jag har börjat träna, cyklar numera en mil om dagen och styrketränar, vilket jag mår jättebra av. Jag klarar av skolan bättre och jag har satt ett förbud mot att gå upp innan fyra på morgonen för att plugga. Vilket har gett stor effekt, de senaste proven inklusive det jag gjorde idag har gått riktigt bra. Jag sitter och stryker saker eftersom med skolan, känner mig taggad att plugga på lovet till och med av någon anledning.
Med Time machine av Robyn spelandes på Spotify inser jag dock att jag önskade andra aspekter i livet funkade lika bra som träning och skola just nu.
Om man saknar en person så att det gör ont, men den personen inte verkar sakna än tillbaka, vad kommer att hända då? Jag har försökt att förstå vad det är jag ska göra, och till min yttersta besvikelse har jag förstått att det sätt jag inte tyckte om var det den andra person verkar tycka om.
Till någonting helt annat så sitter och läser lite av mina hjältar just nu från aftonbladet, det enda aftonbladet faktiskt har är bra krönikörer. Den här gången är det Anders Westgårdh som skriver:
"Gadaffi dödar sina egna medborgare i tusentals men den största krisen i Sverige består i att Spotify begränsar gratislyssnandet. För dessa bestraffas de med en tsunami av otidligheter från bortskämda små kravmaskiner".
Ack så sant, nej jag är less på Spotifykriget. Att skapa någonting i flera år av sitt liv som folk kan lyssna på gratis för att bemötas av ren skit när man vill ha 49 kr i månaden för oändlighet med musik 24/7.
I dagen till ära har jag hittat en gammal bild på mig själv.
Fick mig att tänka på hur mycket jag längtade efter när den där bilden togs, nu förstår jag inte varför.
Dock var det aldrig meningen att starta det här inlägget negativt, jag mår ganska bra faktiskt. Faktum är att jag mår nog bättre än jag gjort på länge. True story!
Jag har lättat på trycket i flera aspekter. Jag har börjat träna, cyklar numera en mil om dagen och styrketränar, vilket jag mår jättebra av. Jag klarar av skolan bättre och jag har satt ett förbud mot att gå upp innan fyra på morgonen för att plugga. Vilket har gett stor effekt, de senaste proven inklusive det jag gjorde idag har gått riktigt bra. Jag sitter och stryker saker eftersom med skolan, känner mig taggad att plugga på lovet till och med av någon anledning.
Med Time machine av Robyn spelandes på Spotify inser jag dock att jag önskade andra aspekter i livet funkade lika bra som träning och skola just nu.
Om man saknar en person så att det gör ont, men den personen inte verkar sakna än tillbaka, vad kommer att hända då? Jag har försökt att förstå vad det är jag ska göra, och till min yttersta besvikelse har jag förstått att det sätt jag inte tyckte om var det den andra person verkar tycka om.
Till någonting helt annat så sitter och läser lite av mina hjältar just nu från aftonbladet, det enda aftonbladet faktiskt har är bra krönikörer. Den här gången är det Anders Westgårdh som skriver:
"Gadaffi dödar sina egna medborgare i tusentals men den största krisen i Sverige består i att Spotify begränsar gratislyssnandet. För dessa bestraffas de med en tsunami av otidligheter från bortskämda små kravmaskiner".
Ack så sant, nej jag är less på Spotifykriget. Att skapa någonting i flera år av sitt liv som folk kan lyssna på gratis för att bemötas av ren skit när man vill ha 49 kr i månaden för oändlighet med musik 24/7.
I dagen till ära har jag hittat en gammal bild på mig själv.
Fick mig att tänka på hur mycket jag längtade efter när den där bilden togs, nu förstår jag inte varför.
Dock var det aldrig meningen att starta det här inlägget negativt, jag mår ganska bra faktiskt. Faktum är att jag mår nog bättre än jag gjort på länge. True story!
An attempt to top the scales
Jag skojar inte när jag säger att jag är sämst på att kolla till min och era bloggar nuförtiden, det är så otroligt mycket nu sista terminen i skolan för mig. Tvåan var mest stressigt med så många prov och rapporter, trean har förvisso varit en mindre mängd men mer utsträckta arbeten och större projekt.
Jag har dock kollat till era bloggar även fast jag inte kommenterat, ni skriver ju så mycket så man skäms lite här! Keep it up dock :)
Attempt to top the scales beskriver den prestationsångest du kommer ha tredje året på gymnasiet i varje fall.
Kanske inte att alla känner av den lika mycket, men är det inte ångest bland skolarbete så är det guldtrofén.
Jag ger blanka fan i en guldtrofé, men mina betyg däremot vill jag toppa bland.
Insåg bara inte hur hög den blivit förrän jag hade betygsamtal med Trevor. Det blev en wakeup call för min del, att nu måste jag ta och lugna ner mig. Jag tänker inte gå in på hur jobbigt det varit eller chocken från betygsamtalet, jag tänker bara säga att prestationsångest i skolan är inget man ska ta lätt på. Och nu pratar jag inte 1:an och 2:an (möjligtvis 9:an) med en massa skolarbeten att hinna klart, nu pratar jag om att vara rädd för att inte få nästintill högsta betyg i allt. Det mår du inte bra av. För det blir svårare och svårare, i år läser vi/har vi läst två C-kurser, tre B-kurser och fyra A-kurser. Det är inte enkelt att prestera i Samhälle C samtidigt som du försöker hänga med i miljöpolitik och haffa ett VG i naturkunskap. Sen lägger du på sex kurser till, du kommer till ett stopp nån gång då du inser att du får välja mellan hälsa och skola för att i överhuvudtaget klara sista månaderna. Nu har jag varit sjuk i prick en vecka och en dag för jag har inte hunnit återhämta mig då jag varit "tvungen" att åka in på nationellt tal, labbar jag inte vill missa, betygsnack etc. Men idag har jag vilat hemma mesta av dagen i varje fall och jag kunde inte längta mer till helgen, ack så skönt det ska bli.
Och jag har ingenting att plugga ikväll, jag sparar det till utsatta söndagen.
Nu till någonting totalt irrelevant och random, men bara för att hon är störtskön och lyfter mitt humör.
Jag har dock kollat till era bloggar även fast jag inte kommenterat, ni skriver ju så mycket så man skäms lite här! Keep it up dock :)
Attempt to top the scales beskriver den prestationsångest du kommer ha tredje året på gymnasiet i varje fall.
Kanske inte att alla känner av den lika mycket, men är det inte ångest bland skolarbete så är det guldtrofén.
Jag ger blanka fan i en guldtrofé, men mina betyg däremot vill jag toppa bland.
Insåg bara inte hur hög den blivit förrän jag hade betygsamtal med Trevor. Det blev en wakeup call för min del, att nu måste jag ta och lugna ner mig. Jag tänker inte gå in på hur jobbigt det varit eller chocken från betygsamtalet, jag tänker bara säga att prestationsångest i skolan är inget man ska ta lätt på. Och nu pratar jag inte 1:an och 2:an (möjligtvis 9:an) med en massa skolarbeten att hinna klart, nu pratar jag om att vara rädd för att inte få nästintill högsta betyg i allt. Det mår du inte bra av. För det blir svårare och svårare, i år läser vi/har vi läst två C-kurser, tre B-kurser och fyra A-kurser. Det är inte enkelt att prestera i Samhälle C samtidigt som du försöker hänga med i miljöpolitik och haffa ett VG i naturkunskap. Sen lägger du på sex kurser till, du kommer till ett stopp nån gång då du inser att du får välja mellan hälsa och skola för att i överhuvudtaget klara sista månaderna. Nu har jag varit sjuk i prick en vecka och en dag för jag har inte hunnit återhämta mig då jag varit "tvungen" att åka in på nationellt tal, labbar jag inte vill missa, betygsnack etc. Men idag har jag vilat hemma mesta av dagen i varje fall och jag kunde inte längta mer till helgen, ack så skönt det ska bli.
Och jag har ingenting att plugga ikväll, jag sparar det till utsatta söndagen.
Nu till någonting totalt irrelevant och random, men bara för att hon är störtskön och lyfter mitt humör.
The hero dies in this one
Visst är det skönt.
När man dels känner att flera bitar som hitils i sitt liv varit i oordning, far på plats. När man haft en riktigt bra helg, eller när man haft en riktigt produktiv dag. Ja, alla tre stämmer överens på mig. Och idag har varit en fruktansvärt bra dag, jag har skrivit klart mitt cv och sökt ett par sommarjobb. Även om jag inte får dem så har jag sökt, och det känns bra. Sedan har jag gestaltat en "vinterbröllopsdukning", där jag tror jag stökade ner hela köket och lite till. Sedan har jag sökt en framtid eller vad du nu vill kalla det.
Tre år kriminologi på mittuniversitetet i stan - med möjlighet att bygga på magisterexamen
Tre år turism på mittuniversitetet i östersund - tror dock inte jag kommer att ta
En distanskurs på hösten - latinamerikansk historia och kultur
Den där kursen är mest ifall att jag inte vill läsa nåt program och inte hittar något jobb, det är lätt hänt att bli deprimerad på vinterhalvåret. Så jag tänkte att en kurs som jag garanterat kommer finna rolig och intressant ska hjälpa mig :) Sedan nu på kvällsidan har jag suttit och jobbat med min prezipresentation inför imorgon som inte är helt klar, men på god väg. Har disskuterat mig fram till en vettig fråga med Trevor också och det slutade, som vanligt, med att det blev den första frågan jag tänkt på. Imorgon ska jag och min kära vän Evelina fastställa affischen för vår välgörenhetskväll på pipeline som närmat sig med stormsteg. Snart är det dax!
Kommande vecka i överhuvudtaget kan bli spännande. Ska prata med en frisör på sax och kam om vad jag ska göra med mitt hår inför studenten, söka extraknäcksjobb, gå på bio tre gånger.
Hur ska jag hinna, oh så stressigt. Biodelen alltså. Men det löser jag utan störra problem. Nu ska jag ta och fortsätta plugga och bara sova sedan, för jag är väldigt trött.
När man dels känner att flera bitar som hitils i sitt liv varit i oordning, far på plats. När man haft en riktigt bra helg, eller när man haft en riktigt produktiv dag. Ja, alla tre stämmer överens på mig. Och idag har varit en fruktansvärt bra dag, jag har skrivit klart mitt cv och sökt ett par sommarjobb. Även om jag inte får dem så har jag sökt, och det känns bra. Sedan har jag gestaltat en "vinterbröllopsdukning", där jag tror jag stökade ner hela köket och lite till. Sedan har jag sökt en framtid eller vad du nu vill kalla det.
Tre år kriminologi på mittuniversitetet i stan - med möjlighet att bygga på magisterexamen
Tre år turism på mittuniversitetet i östersund - tror dock inte jag kommer att ta
En distanskurs på hösten - latinamerikansk historia och kultur
Den där kursen är mest ifall att jag inte vill läsa nåt program och inte hittar något jobb, det är lätt hänt att bli deprimerad på vinterhalvåret. Så jag tänkte att en kurs som jag garanterat kommer finna rolig och intressant ska hjälpa mig :) Sedan nu på kvällsidan har jag suttit och jobbat med min prezipresentation inför imorgon som inte är helt klar, men på god väg. Har disskuterat mig fram till en vettig fråga med Trevor också och det slutade, som vanligt, med att det blev den första frågan jag tänkt på. Imorgon ska jag och min kära vän Evelina fastställa affischen för vår välgörenhetskväll på pipeline som närmat sig med stormsteg. Snart är det dax!
Kommande vecka i överhuvudtaget kan bli spännande. Ska prata med en frisör på sax och kam om vad jag ska göra med mitt hår inför studenten, söka extraknäcksjobb, gå på bio tre gånger.
Hur ska jag hinna, oh så stressigt. Biodelen alltså. Men det löser jag utan störra problem. Nu ska jag ta och fortsätta plugga och bara sova sedan, för jag är väldigt trött.
Oscars.
Trots nyliga ostadigheter så är Oscarsgalakvällen här och jag ska se.
Jag har blivit dålig på att uppdatera i bloggen, och att skriva recensioner.
Så nu kanske ni tror att jag är ouppdaterad i år, men jag har sett en hel del filmer ivf, de som går att se i sundsvall. "Winter's bone", "The kings speech" och "127 hours" är tre kanonbra filmer, alla nominerade för bästa film.
Ibland kan man säga att man tycker om en film mer, men att den andra förjänar priset. Så är det nu, 127 timmar är en film som fick mig att sitta längst ut på sätet i 90 minuter, att skratta och gråta. Dra efter andan och ge mig en bioupplevelse jag inte haft på ett jävla bra tag. Fan vad bra den var, jag vet inte vad jag ska säga för att få folk att se den ens. Den handlar om så mycket mer än hans arm. Men ändå så måste jag säga att visuellt så är det ju grådassiga Winter's bone och stilrena the kings speech som förtjänar priset. Och jag menar det inget negativt med "grådassiga", det är bara benämningen på dens stil, som ni kan se i trailern (http://www.youtube.com/watch?v=5O8F8JtSVmI) winter's bone i sig är fantastisk.
Men, för att hylla 127 timmar och den fantastiske James Franco tänker jag nu länka en trailer.
Kan även säga att låten som spelas i trailern gör sig otroligt bra på bio.
Jag har blivit dålig på att uppdatera i bloggen, och att skriva recensioner.
Så nu kanske ni tror att jag är ouppdaterad i år, men jag har sett en hel del filmer ivf, de som går att se i sundsvall. "Winter's bone", "The kings speech" och "127 hours" är tre kanonbra filmer, alla nominerade för bästa film.
Ibland kan man säga att man tycker om en film mer, men att den andra förjänar priset. Så är det nu, 127 timmar är en film som fick mig att sitta längst ut på sätet i 90 minuter, att skratta och gråta. Dra efter andan och ge mig en bioupplevelse jag inte haft på ett jävla bra tag. Fan vad bra den var, jag vet inte vad jag ska säga för att få folk att se den ens. Den handlar om så mycket mer än hans arm. Men ändå så måste jag säga att visuellt så är det ju grådassiga Winter's bone och stilrena the kings speech som förtjänar priset. Och jag menar det inget negativt med "grådassiga", det är bara benämningen på dens stil, som ni kan se i trailern (http://www.youtube.com/watch?v=5O8F8JtSVmI) winter's bone i sig är fantastisk.
Men, för att hylla 127 timmar och den fantastiske James Franco tänker jag nu länka en trailer.
Kan även säga att låten som spelas i trailern gör sig otroligt bra på bio.
but in dreams I can't hear your name
Så nu sitter jag tidigt på skolan igen, har varit här sedan 7.18 faktiskt, börjar 10.10..
Lyssnar på Devotchkas "How it ends" och funderar på hur man vet om man är lycklig eller inte, jag kommer fram till att låten är otroligt fin i varje fall. Och att jag gillar mina vänner väldigt mycket, och att jag vill ha en jättemysig tjejkväll, eller bara åka iväg en helg för oss själva. Men så kom jag på att, det ska vi ju. Vi ska till fjällen snart :)
Och nu sjunger han så att det gör ont i själen igen, mycket fint.
Men vad fan ska man göra med sitt liv?
Skönt att allt löser sig i slutändan ändå, är det inte löst är det inte slut.
Lyssnar på Devotchkas "How it ends" och funderar på hur man vet om man är lycklig eller inte, jag kommer fram till att låten är otroligt fin i varje fall. Och att jag gillar mina vänner väldigt mycket, och att jag vill ha en jättemysig tjejkväll, eller bara åka iväg en helg för oss själva. Men så kom jag på att, det ska vi ju. Vi ska till fjällen snart :)
Och nu sjunger han så att det gör ont i själen igen, mycket fint.
Men vad fan ska man göra med sitt liv?
Skönt att allt löser sig i slutändan ändå, är det inte löst är det inte slut.
I would for you, would you for me.
Jag har blivit så fruktansvärt värdelös både på att blogga och att läsa andras bloggar.
Jag har också blivit dålig på att se på film, gå på bio, träna, plugga, städa, träffa vänner, hålla humöret uppe.
Säkert mer grejer jag inte kommer på just nu. Det är vanligt att man tappar några av de där sakerna när det är mycket i skolan men sen när tappar man allt, eller intresset till allt. Jag kan inte göra annat än att hoppas på att det här försvinner när det blir vår och sommar för gör det inte det så storknar jag.
Om jag säger att jag förut tyckt att jag varit en smart tjej får ni inte ta det som att jag sitter jätteegoistiskt här, men jag tror jag har tappat det. Förut var jag smart och visste vad som fick mig att må bra respektive dåligt, planering, jag hade kick ass koll på pengarna. Planering existerar inte längre, pengarna far och flyger på småsaker som jag skulle sagt nej till på en gång bara för kanske ett år sedan. Jag överanalyserar, tar allt som sägs som kritik, livrädd för att folk ska hata mig, livrädd för vad som sägs om mig, livrädd för att klaga, jag kan inte ens slappna av en ledig dag utan är på helspänn.
Och inte blir det bättre av att skolan, eller lektionstimmarna, är upplagda på ett sätt som inte passar mig alls.
Som jag och kära Evelina pratat om många gånger, så vill vi inte ha nåt flumm med dramatisering, rollspel och fan vet allt dom ska hitta på. Sätt mig i skolbänken, ge mig en föreläsning och uppgifter. Rapportskrivningar verkar helt uteslutet helt plötsligt, nej nu kör vi debatter och aktivitetsfyllda lektioner. Lektioner och redovisningar som jag helt enkelt inte kan prestera på. Och det absolut värsta man kan säga till mig inom den här kategorin är att det blir bättre snart för det är bara ett halvår kvar. Jag kollade nyss nedräkningssidan jag gjorde när skolåret drog igång, och idag är det 142 dagar till 9:e juni. Ni får ursäkta så hemskt mycket, men jag tycker att det låter som en ganska lång period tills man får slappna av.
Men såg även att jag skrivit "... efter de här nio månaderna kommer jag att må så förbannat bra, för då är det över...". Det är sant, mycket sant. Hade bara ingen aning om då att ett av de störra störningsmomenten skulle bli Guldtrofén men det tänker jag inte ens gå in på för då lär jag väl bränna ner någonting i ren och skär ilska.
Nej istället måste jag fixa min situation.
I början tänkte jag att jag inte kan göra så mycket åt skolsituationen men det kan jag visst det, jag kan göra allt jag kan. I småföretagande till exempel så läser Evelina och jag annorlunda mot de andra eleverna (det är individuellt val och vi är de enda från spin), och vi läser bara i boken och jobbar med uppgifter. Så vi ska prata med han om att bara behöva gå på onsdagslektionerna och att jobba självständigt på fredagslektionerna. Sedan kan jag ta ut svängarna i de ämnen jag gillar. Vilket jag insåg inte är något förutom projektarbete (det enda ämne du inte behöver vara i skolan för att hålla på med, ironiskt), så det tänkte jag jobba på som fan med :)
Sen har vi ju då svenska, internationella relationer, miljöpolitik, naturvetenskap, och idrott som man bara får acceptera läget på (inte gilla läget ;) ). Engelska C förresten är ett ämne där lektionsstrukturen är precis som jag vill. Självständigt arbete, gillar't.
Bio ska jag på på torsdag så det blir neat, ska verkligen dra igång med bion igen. Och jag vill planera en resa för sommaren tror jag. Sedan ska jag (förmodligen) åka upp till ljustorp på lördag och planera lite för fjällen som jag bestämt mig för att följa med till vecka 9/10. Jag vill få tillbaka mina intressen, hitta gnistan, och vara glad majoriteten av varje dag, jag vill hitta mig själv igen.
Och jag börjar det hela med att lyssna på musik jag inte lyssnat på hur länge som helst.
Lite the runaways och faktiskt caesars & the ark. x) ingen mobbning tack.
Har även lyssnat på lite lokalband på myspace och jag måste säga att det finns endel i sundsvall, som är riktigt bra. Great! :D
Jag har också blivit dålig på att se på film, gå på bio, träna, plugga, städa, träffa vänner, hålla humöret uppe.
Säkert mer grejer jag inte kommer på just nu. Det är vanligt att man tappar några av de där sakerna när det är mycket i skolan men sen när tappar man allt, eller intresset till allt. Jag kan inte göra annat än att hoppas på att det här försvinner när det blir vår och sommar för gör det inte det så storknar jag.
Om jag säger att jag förut tyckt att jag varit en smart tjej får ni inte ta det som att jag sitter jätteegoistiskt här, men jag tror jag har tappat det. Förut var jag smart och visste vad som fick mig att må bra respektive dåligt, planering, jag hade kick ass koll på pengarna. Planering existerar inte längre, pengarna far och flyger på småsaker som jag skulle sagt nej till på en gång bara för kanske ett år sedan. Jag överanalyserar, tar allt som sägs som kritik, livrädd för att folk ska hata mig, livrädd för vad som sägs om mig, livrädd för att klaga, jag kan inte ens slappna av en ledig dag utan är på helspänn.
Och inte blir det bättre av att skolan, eller lektionstimmarna, är upplagda på ett sätt som inte passar mig alls.
Som jag och kära Evelina pratat om många gånger, så vill vi inte ha nåt flumm med dramatisering, rollspel och fan vet allt dom ska hitta på. Sätt mig i skolbänken, ge mig en föreläsning och uppgifter. Rapportskrivningar verkar helt uteslutet helt plötsligt, nej nu kör vi debatter och aktivitetsfyllda lektioner. Lektioner och redovisningar som jag helt enkelt inte kan prestera på. Och det absolut värsta man kan säga till mig inom den här kategorin är att det blir bättre snart för det är bara ett halvår kvar. Jag kollade nyss nedräkningssidan jag gjorde när skolåret drog igång, och idag är det 142 dagar till 9:e juni. Ni får ursäkta så hemskt mycket, men jag tycker att det låter som en ganska lång period tills man får slappna av.
Men såg även att jag skrivit "... efter de här nio månaderna kommer jag att må så förbannat bra, för då är det över...". Det är sant, mycket sant. Hade bara ingen aning om då att ett av de störra störningsmomenten skulle bli Guldtrofén men det tänker jag inte ens gå in på för då lär jag väl bränna ner någonting i ren och skär ilska.
Nej istället måste jag fixa min situation.
I början tänkte jag att jag inte kan göra så mycket åt skolsituationen men det kan jag visst det, jag kan göra allt jag kan. I småföretagande till exempel så läser Evelina och jag annorlunda mot de andra eleverna (det är individuellt val och vi är de enda från spin), och vi läser bara i boken och jobbar med uppgifter. Så vi ska prata med han om att bara behöva gå på onsdagslektionerna och att jobba självständigt på fredagslektionerna. Sedan kan jag ta ut svängarna i de ämnen jag gillar. Vilket jag insåg inte är något förutom projektarbete (det enda ämne du inte behöver vara i skolan för att hålla på med, ironiskt), så det tänkte jag jobba på som fan med :)
Sen har vi ju då svenska, internationella relationer, miljöpolitik, naturvetenskap, och idrott som man bara får acceptera läget på (inte gilla läget ;) ). Engelska C förresten är ett ämne där lektionsstrukturen är precis som jag vill. Självständigt arbete, gillar't.
Bio ska jag på på torsdag så det blir neat, ska verkligen dra igång med bion igen. Och jag vill planera en resa för sommaren tror jag. Sedan ska jag (förmodligen) åka upp till ljustorp på lördag och planera lite för fjällen som jag bestämt mig för att följa med till vecka 9/10. Jag vill få tillbaka mina intressen, hitta gnistan, och vara glad majoriteten av varje dag, jag vill hitta mig själv igen.
Och jag börjar det hela med att lyssna på musik jag inte lyssnat på hur länge som helst.
Lite the runaways och faktiskt caesars & the ark. x) ingen mobbning tack.
Har även lyssnat på lite lokalband på myspace och jag måste säga att det finns endel i sundsvall, som är riktigt bra. Great! :D
